Category: Race report

Det var med stor nervositet som det började dra ihop sig till start nere vid hamnen. Drickaflaskorna var lämnade på cykeln, våtdräkten pådragen och lite lättare joggning pumpade igång hjärtat.

När väl simstarten gick igång blev det en långsam vandring fram till rampen där tidsmätningen triggade igång den långa dagen. Simningen var inledningsvis ganska stökig med många bröstsimmande personer och frisimmande snedsimmare som hamnade över ryggen. Efter några hundra meter blev det lugnare och simningen löpte på fint även om det vid bojarna var trångt. När väl de 3,9km var färdigsimmade så kändes det bra i kroppen trots två mindre kallsupar som jag sugit i efter att fått överraskande benspark av bröstsimmande herrar.

T1 med bytet från våtdräkt till cykel gick finns och så här i efterhand 3 min snabbare än förra året.

Cyklingen gick något långsamt ut mot Ölandsbron då det var mycket tätt med cyklister som gjorde sitt bästa för att inte drafta. Färden nerförbi Färjestaden-Mörbylånga-Degerhamn gick bra trots en den ihållande motvinden. Skuttet över Alvaret till östra sidan gick snabbt. Sedan blev det härlig medvindscykling norrut och hela vägen tillbaks till Färjestaden var behaglig. Det blev dock uppenbart att jag behöver kolla av min sittposition då jag fick rejält ont i baken. Sitter antagligen inte alls bra på cykeln. Efter lite blåsig Ölandsbro var det dags att cykla runt i rondellen och ut på de sista 60 km. Dessa blev ganska plågsamma på grund av vinden och att en vid detta laget varit igång ett bra tag. Sista 20-30km tillbaks till Kalmar var plågsamma i motvinden. Ett tag funderade jag på att slänga cykeln i ån nere i Kalmar….

T2 med byte från cykel till löpning gick också bra med god kanelgifflar som tilltugg.

Löpningen gick ganska trögt under det första varvet men styltig men ändå stabil löpning. Slutet av första varvet blev tung och färden ut på andra varvet var stel och senare under det andra varvet var jag tvungen att promenera viss delar. Magen klagade vilket ledde till ett toalettbesök där jag bara ville sitta kvar och strunta i allting. Under det sista varvet och de kvarvarande 14km var det mycket plågsamt. Inte förrän med 4 km kvar tändes hoppet då en funktionär sa, ‘pressa på nu så kommer du in under 13 timmar’. Detta gav energi och hopp vilket tillslut resulterade i en sluttid på 12:55:38. Att gå i mål var en underbar känsla där smärta, glädje och en enorm tacksamhet sköljde över mig.

Sammanfattningsvis var Ironman Kalmar 2019 mycket plågsam.

Årets Utö Swimrun den 19 maj var till skillnad mot förra året en betydligt kallare upplevelse. Den så fina våren som kom i april försvann lika fort som den kom och ersattes av veckor av kallare väderlek. Detta fick till sin följd att vattnen kring Utö var mycket kylslagna med temperaturer på mellan 6-9 grader. Min vän Micke gjorde som vanligt en stark insats och drog mig runt banan.

Läs gärna om hur kallt vatten påverkar även vid användning av våtdräkt:
Melau, J., Mathiassen, M., Stensrud, T., Tipton, M., & Hisdal, J. (2019). Core temperature in triathletes during swimming with wetsuit in 10° C cold water. Sports, 7(6), 130. [link]

Kort videosekvens vid övergång mellan klipplöpning och simning.

Åter igen organiserar det fantastiska gänget på Icebug tillsammans med lokala idrottsföreningar ett oförglömligt arrangemang. Den 5 maj var det dags för ett härligt trail lopp i en sydlig riktning med start vid Icebug HQ i Jonsered. Löpningen inleddes med en del uppför och promenad då stigen var smalare än antalet deltagare. Efter en liten stund hade fältet tunnats ut och vi fick njuta av magisk löpning vid Maderna och utför tillbaks till Jonsered. Avslutande utförslöpningen var flygande brant. Spurten in i mål gjordes med ett flin. Jag och min fantastiska träningskamrat @henrikthyren njöt av arrangemanget.

I söndags arrangerade Icebug ett megafint trail-event med start och mål på deras bakgård vid huvudkontoret i Jonsereds fabriker. Löpingen gick längs magiska skogsstigar upp längs Bokedalen, vidare upp till övre delen av Kåhög för att sedan svepa ner utanför och på Gripsholmsvägen, upp till Torpet Freden, ner längs underbara nerförsbackar till Humlebadet vid sjön Aspen, upp på berget efter hopptornet och vidare runt längs Ramsjön, ner till Tultered och över via Kåhög till Bokedalen och Jonsereds fabriker.

Det var över 700 löpare vilket gjorde det lite trögt i början där stigen började, men det skapade samtidigt också en fantastisk inramning med mycket folk ute i naturen. Vädret var svalt kring 10 grader, lätt regn i luften och efter en stunds löpning uppehåll. Min löpning var stark och snabb. Jag flög ner och upp för den kuperade banan och peakade med en hastighet på 4:50 min/km på flera löpsektioner.

Min andra Ironman blev resultatmässigt en något bättre prestation än året innan. Med ett par minuter snabbare tid och med lite lägre smärtnivåer kändes IM Kalmar 2018 som en framgång. Simningen gick något långsammare, cykling lite snabbare och löpningen i stort samma tid som året innan.

Dock var en stor utmaning i året version, mina tävlingsnerver som verkligen spökade och påverkade negativt. En skillnad som kan ha varit med och bidragit var att jag var ensam före, under och efter loppet. Av olika anledningar kunde familjen inte vara med, vilket skapade lite för mycket egentid inför loppet.

Dock kunde inga stressande tävlingsnerver ta bort den fantastiska känslan av att gå i mål efter 12 timmar, 56 minuter och 15 sekunder. En sådan enastående egoboost!

Då var det dax igen för detta mycket trevliga långlopp. Dock var det med lite mixade känslor som kröp på mig under bilfärden med familjen och Henke upp mot huvudstaden. Den märkliga våren hade inneburit mycket färre långpass och mindre antal löpträningspass än planerat. En viss oro i kroppen kring hur benmusklerna skulle reagera på distansen. Lördagen bjöd på varmt och fantastiskt väder på mellan 26-30 grader. Henke och jag åkte in tidigt och hämtade ut nummerlappar och shoppade loss i mässområdet. Stämningen var på topp när musiken dunkade loss längs vägen där startgrupperna började samlas inför kl 12. När vi andra startomgången släpptes iväg så följdes Henke och jag åt till första vätskekontrollen där jag stannade till. Henke som bar med sig egen dryck fortsatta framåt. Min löpning kändes mycket bra de första 10 km. Upp efter 15 km kändes kroppen ganska varm men det fanns klipp i steget. Pulsen var kanske lite hög men inget som oroade mig. Ute på Djurgården fick jag svårt att hänga med farthållaren och fick vid 21 km släppa och sänka tempot lite. Detta var det inledande tecknet att jag skulle få det mycket tungt. Längs strandvägen och sedan mot slottet blev det snabbt allt tyngre. Inte ens Maries och barnens  peppande kunde lyfta mig. Upp på Södermalm gick allt annat än fort. Nere vid stadsgården och bort mot Finlandsfärgorna var en stor plåga där vader, höftböjare, fötter och vadben smärtade. Upp på Söder igen i gång och krypfart. Tillslut syntes Västerbron som den här dagen var mycket lång och tycktes aldrig ta slut. Löpning längs Norrmälarstrand tuffade på men i låg låg fart. Passeringen inne vid Garmin Powezone var långsam. Efter en oändlig löpning längs Strandvägen svängde vi till slut upp mot de sista 2 km mot Stadion. Precis innan svängen upp mot Stadion stod Marie och barnen och hejade. Mira och Lina sprang med mig en lite bit och det var uppenbart för dem att jag slet hårt. De peppade allt vad de kunde. Sista svängen runt stadion kändes mycket lång. Väl inne på stadion kom den magiska känslan över mig och det var inte utan stolthet som jag trippade i mål på ben som var helt stela och med smärtande värk. Men som sagt jag kom runt på 4 tim 53 min.

Loppet är på ungefär 37km löpning på grusväg och trail med åtta stycken simpassager på mellan 50 – 600 meter. Man springer i lag om 2 personer där jag och Micke bildade ett sådant par. Vi åkte ut till Utö kvällen innan, käkade på värdshuset och kröp nej i båtkojen ganska så tidigt för att vara utsövda för det kommande äventyret.

Vi vaknade tidigt och fixade en bra frukost. Strålande väder med klarblå himmel och 20-23 grader. Inför starten hade jag bett  Micke att hålla nere tempot i den inledande löpningen, men den blev ändå för hög innan vi kom fram till första simningen.

Efter första simningen kändes det bra och vi fick till ett ok tempo. Loppet fortsatte med fantastisk löpning i overkligt natursköna miljöer runt Utö. På den långa löpningen på hemvägen kroknade jag rejält och Micke var tvungen att både bogsera mig i linan och dra ner tempot. Men vi kom till slut runt på lite mer än 6 timmar.

Tankarna efter loppet var att det behövs mer distansträning då jag hade mycket stela och värkande ben efter loppet. Dock väldigt nöjd över att ha kämpat på hela vägen.

Halv IM på Tjörn innebar en tidig start på morgonen från Onsala. Väl uppe i Skärhamn var det lite blåsigt. Incheckning och förberedelser gick bra med gott om tid för simuppvärmning. Simningen på 1,9km gick bra med en sista bit som var väldigt vågig men kul att simma. Växlingen gick bra och jag kände mig ganska pigg. Första varvet på cyklingen fungerade helt ok trots en avslutande 20km med mycket motvind. Andra varvet var också helt ok, men det kändes att cyklingen tog kraft med sina 90km. Växlingen mot löpning var problemfri. Första 4km gick bra men sedan blev allt värre och värre. Det sista varvet upp mot 21 km var mycket smärtsamma och benen var enormt stela. In i mål kom jag med nöd och näppe. Fick sätta mig ner och samla ihop mig känslomässigt innan jag kunde möta Marie som verkligen peppade mig på bästa sätt på loppet.