Min andra Ironman blev resultatmässigt en något bättre prestation än året innan. Med ett par minuter snabbare tid och med lite lägre smärtnivåer kändes IM Kalmar 2018 som en framgång. Simningen gick något långsammare, cykling lite snabbare och löpningen i stort samma tid som året innan.
Dock var en stor utmaning i året version, mina tävlingsnerver som verkligen spökade och påverkade negativt. En skillnad som kan ha varit med och bidragit var att jag var ensam före, under och efter loppet. Av olika anledningar kunde familjen inte vara med, vilket skapade lite för mycket egentid inför loppet.
Dock kunde inga stressande tävlingsnerver ta bort den fantastiska känslan av att gå i mål efter 12 timmar, 56 minuter och 15 sekunder. En sådan enastående egoboost!
TRÄNINGSTILLVARO 