December blev en bra månad

Med stor hjälp av konceptet med julkalenderträning blev december en bra månad med en fin variation. Det blev löpning, rullskidor, gym och cykling på trainer. Att ha ett upplägg att träna varje dag är ganska så bra för att säkerställa arr den dagliga träningen inte bara blir en förhoppning.

Det kanske roligaste var att komma igång med rullskidorna som ibland blir lite bortglömd.

Varje dag fram till julafton

I den kanske väder- och solljusmässiga lågvattenmånaden december kan lite krydda i tillvaron liva upp. Kryddan består av att adventskalenderttäna där varje dag har ett nytt pass som presenteras som dagens lucka. Poängen med upplägget är kontinuitet, något som december inte alltid är så generös med.

Känningar, sträckningar och självklara skador

Det börjar ofta med att livet är på topp, solen skiner och träningen har tryckts upp till en ny nivå. Så kommer det plötsligt utan förvarning, en lite känning i foten, knät eller höften. Inget allvarligt eller stort. Bara en känning. Men den ger inte med sig trots de små anpassningarna av träningsvolymen. Plötsligt är känningen mer än så och det blir fel att prata om det som något annat än en sträckning. För hög volym. Lite för långa pass, lite för ofta. Det var ju så härligt. Nu genomförs rehab men det räcker inte. Pang! Utan förvarning blev det väldigt dåligt. En helt ny skada med väldig smärta. Men hur? Elitrehab-sjukgymnasten berättar att det byggs upp över tid och kroppen försöker kompensera in i det längsta. Men tillslut är det så uppenbart och självklart tillräckligt dåligt. Kroppen skriker ifrån och hösten får avslutas med uppbyggnad, rehab och eftertanke.

Att träna är att leva

Det finns få saker i livet som gör så mycket gott som träning. Mina senaste träningspass har skett i Kampala längs ganska så avgastunga vägar. Överallt vänliga människor som i en del fall höjer ett ögonbryn när den högröde medelålders mannen kommer springandes. Ungar som är påväg hem från skolan, skrattar och lubbar med. De fåtal löpare som jag möter ser ut som världselit men de kostar ändå på sig att le och ge tummen upp. Dagar som dessa är inte svåra att leva med eller krångliga att uppskatta.

Forskning: Elitmotionärens vardag – familjeliv, tidspussel och extremidrott

Läs om denna intressanta studie av Jesper och Tom på Linneuniversitetet. Det är nog många som inte kallar sig eller identifierar sig som elitmotionärer men som ändå upplever tidspussel och konsekvenser för livet med familjen. Studien finns att läsa i populärversion:

Andreasson, J., & Danielsson, T. (2016). Elitmotionärens vardag-familjeliv, tidspussel och extremidrott. Idrottsforskning, (18 maj). 

Länk: https://www.idrottsforskning.se/elitmotionarens-vardag-familjeliv-tidspussel-och-extremidrott/

Den finns också som vetenskaplig rapport:

Andreasson, J., Johansson, T., & Danielsson, T. (2018). Becoming an Ironman triathlete. Extreme exercise, gender equality and the family puzzle. Sport in Society21(9), 1351-1363.

Mer och varierad träning

Lyssnar en del på Mikael Mattson när han är med i poddar som Maratonlabbet och Tyngre. Kloka och nyanserade insikter om träning, träningsvolym och intensitet. Det finns massor att göra för att individanpassa och optimera men i princip räcker det med två saker. Att träna mer det leder till bättre prestationer. Att ha en varierad träning leder till bättre prestationer. Så nyckel framåt blir ökad träningsmängd och olika träningsaktiviteter som skapar variation.

Kontinuitet före intensitet

En insikt från de senaste åren är att det är omfattande träning över tid som är nyckeln till en lyckad tillvaro. Kontinuitet att regelbundet och helst dagligen få till vettig träning är viktigare än att då och då få till episoder av intensiv träning. Att kontinuitet är vägen framåt bekräftas av långlöparexperterna som menar att det är först vid en volym på 5 mil i veckan kontinuerligt övertid som specifika intensiva nyckelpass blir viktiga. Lyssna in på podden Maratonlabbet avsnitt 50 där Lorenzo Nesi som arbetar bland annat för friidrottslandslaget intervjuas. Avsnittet om ‘Maffeton träning’ i Lagom Kondition är också värt sin tid.

Ibland har även Jonas Colting rätt när han påpekar det uppenbara ” Just fucking train”.

Äntligen dags för Ironman Kalmar

Det är som alltid med dubbla känslor som det nu äntligen är dags för Ironman Kalmar. Jag har längtat, tränat och funderat i nästan ett helt år inför denna veckan. Samtidigt är det oro, rädsla och fruktan som nu kommer smygande. Har jag tränat och förberett mig till det yttersta? Nja, en kan ju alltid göra mer och bättre. Det känns dock helt ok i kroppen. Morgonens 8k runda var fin och stabil. Liten oro för den lilla halsont som bosatt sig i min hals de senaste dagarna.

Idag har jag hämtat ut nummerlapp och fått den alltid så fina Ironman Kalmar ryggsäcken. En runda igenom Ironman Merchandise tältet resulterade i t-shirt och vattenflaska.

Nu försöker jag mentalt ladda inför en fin cykling med lagom vänlig vind på Öland.

Inför nästa år så gäller det att vända tillvaron ytterligare några varv så istället för att klämma in träning i vardagen så gäller det att klämma in vardagen i träningen. Träningstillvaro med familjen i första hand.

Malmö Triathlon 2019

Det var några år sedan som jag körde Malmö Triathlon. Idag var det dock dags igen för den olympiska distansen. Det blev en tidig morgon med en klocka som väckte vid 04:00. Snabbt upp och klä på sig för att sedan bege sig i bil den 25 milen till Malmö. Motorvägen var i princip helt ödslig vilket gjorde att färden till Malmö gick snabbt och smidigt.

Tankarna var många under färden till Malmö. Dagens distanser med 1500 m simning, 40 km cykel och 10 km löpning skulle nog gå bra.

In-checkning: Väl på plats tog jag det lugnt ett tag innan det var läge att 07:15 hämta ut nummerlapp. Nerverna var som vanligt på utsidan och jag fick jobba ganska så aktivt med att hitta ett inre lugn och komma in i rätt känslor. Det var två olika startgrupper där jag fick grupp 2 med start kl 10.00. Det fanns gott om tid att checka-in cykel och fixa vid växlingsplatsen. Vid 09.30 drog jag på min våtdräkt och gick bort till uppvärmningsområdet vid simstarten. Innan start ställde jag in mig i ledet för de som tror sig simma på c:a 35 minuter.

Simning: Starten gick bra och simningen kändes lugn och rytmiskt. Känslan i vattnet var bra och jag upplevde att mitt crawl var starkt och stabilt. Jag simmade förbi många tävlande under det första varvet. På det andra varvet var det lite mer jämnt mellan oss och det var bara att jobba på. Vid sista vändningen uppe vid Universitetsbron kändes allt bra och jag tryckte på lite extra i mina nu lite trötta armar. De sista 50 metrarna blev till en liten kamp mellan mig och två andra som gärna ville plocka placeringar.

Löpningen barfota från sim-upp och bort till växlingen kändes helt ok och denna gången slapp jag den yrsel som jag annars ibland har upplevt.

Snabbt ombyte, av med våtdräkt och på med cykelbyxor som jag drog över mina korta löpartights. Strumpor, skor, cykelhjälm och glasögon. Mitt racelinne hade jag redan på mig (ett linne som jag köpte av Ted Åhs som stod i 2XU-butiken på Tjörn Triathlon för flera år sedan). In med två energitabletter och ner med cykeln.

Cykling: Väl ute ur växlingsområdet var det skönt att få trycka på med benen och ligga i tempobågen. Första varvet som gick längs breda vägar / motorvägsliknande partier gick snabbt även om det var motvind efter vändningen. Andra varvet var också ok där jag också passade på att ta en gelé. Tredje varvet kände jag mig ganska så starkt men motvinden på vägen tillbaks drog ner tempot lite. Sista varvet var inte mycket att be för. Hamnade bakom en annan tävlande och fick ligga kvar på 10 meter lite för länge innan jag precis innan vändningen kunde pressa förbi. Sista biten in till växlingen var lite tung då jag valde att verkligen trycka på för att inte tappa hastighet i motvinden. In mot växlingen hade jag ganska hög puls och det var skönt att tillslut hoppa av cykeln vid bike-in markeringen.

Löpning: Det blev ett snabbt byte till löparskor och keps. Sedan ut på löpningen som inleddes med en 700 meter ‘prolog’ innan första varvet kunde påbörjas. Första varvet gick helt ok där jag kollade på klockan för att inte av misstag ha för hög fart. Löpslingan var ganska trevlig där löparna hela tiden kunde ta rygg på andra utan att det blev trångt. Andra varvet valde jag att lägga mig c:a 20 meter bakom en annan löpare och försöka hålla samma hastighet. Den strategin fungerade också under varv 3. På varv 4 som var det sista så valde jag att trycka på lite till och säkra upp att jag inte tappade fart. Sista kilometerna gick i ett mycket bra tempo strax under 5 min/km. Sista löpningen in mot mål kändes mycket bra och som helhet mycket nöjd med loppet. Plats 93 av 200 startande.