2020 – året då rullskidor blir stort?

2020 är året då många träningsintresserade fått möjlighet att jobba hemifrån och maxa upp sin träning. För min del har senvåren inneburit att jag fätt upp ögonen igen för rullskidor. Det tycks som att många med mig insett hur kul det är med rullskidåkning och dess ganska skonsamma påverkan på nersprungna fötter, knän, och höfter.

Ett tecken på att träningstrenden ännu inte nått sin topp är alla specialbutiker som nu poppar upp med ex Rullskidscenter i Lanskrona och Weswim i Mölnlycke som tydliga exempel.

Det kommer att bli intressant att se om rullskidåkning kommer att bli en populär träningsform för den bredare skaran idrottare. Med lite smarta introduktionsaktiviteter och träningsgrupper så finns det nog möjligheter att få fler att övervinna rädslan kring ‘ men det finns ju ingen broms’. Vem vet, kanske är det 2020 som blir är året då rullskidor slår igenom och blir verkligen stort.

Onsalahalvön – en pärla för rullskidåkning

En grymt dold hemlighet är att småvägarna och cykelbanorna på halvön är mycket bra. Asfalten är fin, terrängen är böljande, och trafiken mild.

Genom att välja att åka ut längs fjordsidan in mot Kungsbacka för att sedan svänga runt mot Vallda men köra insidan längs åkrarna snarare än upp till Vallda trekant, så får du en episk upplevelse.

Det kanske kan blåsa snålt i motvind i november, men sommarperioden är rakt igenom fatastisk.

Min utrustning är ett par AE classic alu med fyror i hjulens rullmotstånd.

Våren försvann och nu står man här i sommaren på fyror

Den mycket märkliga våren med oregelbunden hälsa och i perioder hård träning har nu resulterat i att sommaren är här men allt annat saknas. Ont i fötter, fotleder och höft. En stelhet som gör morgonen till en mindre kul period på dagen.

Dax för omstart där styrketräning och mer skonsam konditionsträning får ta plats. Med hjälp av Rullskidcenter i Landskrona finns nu ett par fina AE Classic med fyror i min samling. Dags att rassla iväg längs asfalten för en ny period av träning.

Omstart efter en förlorad månad

Det är trist när tillvaron blir mer orienterad mot influensa, virus, snor och feber. Mars månad år 2020 kommer att gå till historieböckerna som månaden när coronaviruset slog till och drabbade samhället. För min del blev det en månad av krasslighet, men inte nödvändigtvis orsakad av coronavirus. Oavsett innebar perioden att det blev en förlorad månad. Nu är det dags för omstart för att hitta glädje, inspiration och en kraft framåt. Dags för omstart!

Passa på när snön finns kvar

Vid gårdagens hemarbete blev längtan efter längdskidspår stor. Enda stället för utomhusbaserad åkning fanns i Borås. Så det fick bli ett lunch kombineratmed friskvårdstimme på Boråsskidstadion. Soligt, trögåkt på usla asfaltsskidor men fantastiskt utöver det vanliga.

Träna istället för att pendla

Situationen kring coronaviruset har nu resulterat i att min arbetsgivare bestämt att allt arbete ska ske hemifrån. Detta betyder både begränsningar men också fördelar. En tanke som jag har är att byta ut den dagliga pendlingstiden till träningstid. Eftersom mina bilresor till och från arbetat tar 45-50 minuter enkel väg så innebär det att upp till 1 timme och 40 minuter av träning har gjorts möjlig, varje dag som jag arbetar hemifrån.

Så kanske kan situationen av påtvingat arbete hemifrån faktiskt leda till en ganska extensiv period av träning. Förutsättningen är dock att jag inte i perioden blir sjuk. Kul att se hur detta kommer att bli.

December blev en bra månad

Med stor hjälp av konceptet med julkalenderträning blev december en bra månad med en fin variation. Det blev löpning, rullskidor, gym och cykling på trainer. Att ha ett upplägg att träna varje dag är ganska så bra för att säkerställa arr den dagliga träningen inte bara blir en förhoppning.

Det kanske roligaste var att komma igång med rullskidorna som ibland blir lite bortglömd.

Varje dag fram till julafton

I den kanske väder- och solljusmässiga lågvattenmånaden december kan lite krydda i tillvaron liva upp. Kryddan består av att adventskalenderttäna där varje dag har ett nytt pass som presenteras som dagens lucka. Poängen med upplägget är kontinuitet, något som december inte alltid är så generös med.

Känningar, sträckningar och självklara skador

Det börjar ofta med att livet är på topp, solen skiner och träningen har tryckts upp till en ny nivå. Så kommer det plötsligt utan förvarning, en lite känning i foten, knät eller höften. Inget allvarligt eller stort. Bara en känning. Men den ger inte med sig trots de små anpassningarna av träningsvolymen. Plötsligt är känningen mer än så och det blir fel att prata om det som något annat än en sträckning. För hög volym. Lite för långa pass, lite för ofta. Det var ju så härligt. Nu genomförs rehab men det räcker inte. Pang! Utan förvarning blev det väldigt dåligt. En helt ny skada med väldig smärta. Men hur? Elitrehab-sjukgymnasten berättar att det byggs upp över tid och kroppen försöker kompensera in i det längsta. Men tillslut är det så uppenbart och självklart tillräckligt dåligt. Kroppen skriker ifrån och hösten får avslutas med uppbyggnad, rehab och eftertanke.