Race Report Tjörn Triathlon Medeldistans 11.3

Den 27:e augusti var en solig men ack så blåsig dag på västkusten. Det var dags för Henrik Thyrén och mig att köra en Medeldistans en så kallad 11.3 där simningen är 1,9 km, cyklingen är 90km och löpningen är 21km. Skärhamn var som vanlig transformerat till ett Triathlon-mecka där Lotta Nilsson (se Träningskliniken) och c/o skapat en mycket professionell inramning som varje år levererar mer än förväntat.
Incheckning av cyklarna och utplacering av sin låda med cykelskor, tröja glasögon, strumpor, löparskor och energi-gel. Tiden innan start gick snabbt och snart var det dags för start. Mycket snack innan simningen fokuserade kring mängden med brännmaneter som var lite väl många och lite väl stora. Vid uppvärmningssimningen blev det tydligt att det var mycket maneter. Svidande känsla i ansikte och händer.

I vattnet innan simning Jonas

Sista minuterna innan start stod funktionärer med vaselintuber och gjorde sitt bästa att smörja in de tävlande. Tyvärr var kön väldigt lång och jag insåg att det blir till att köra utan skyddande vaselin. Grämde mig för att jag inte var nere vid simstarten tidigare. Slarv och nervositet.  Minuten innan start kramade jag om Henrik och vi önskade varandra en fin dag med orden “kör hårt – ta det lugnt”. När starten gick hamnade jag på tok för långt bak och fick inledningsvis brottas med ett gäng bröstsimmande rugbyspelare som gjorde allt annat än vad jag tyckte att de skulle. Ute vid första bojen kom jag loss och kunde simma på i min egen rytm. I vissa partier var det lite väl många brännmaneter vilket gjorde att jag blundade ner i vattnet och jag tittade bara på vänstersida när jag andades. Det brändes lite i ansiktet, foten och ena handen. Men i stort klarade jag mig bra.Simningen förlöpte väldigt bra och jag kom in i ett bra arbetstempo i medvinden ner mot vändningen in mot Skärhamn. Efter vändningen blev det lite besvärligt då det nu var rak motvind sista hundra metrarna in mot uppgången för simningen. Rolig men väldigt svårandad simning under sista biten. Upp ur vattnet på tiden 40 minuter exakt. Växlingen från simning till cykel gick bra trots att jag krånglade med cykeltröja och cykelbyxor utanpå tri-byxorna. Gel ner i fickorna bak på tröjan, en kanelbulle i munnen och tre ner i en av bakfickorna på tröjan och sedan iväg.

Cyklingen gick i en faslig fart då det inledningsvis var mycket stark medvind. Kände att jag var tvungen att “cykla smart” dvs att trycka på i medlut och ta det lugnt i motlut. Ner mot rakan där det langades dricka och bulle gick mycket bra. Tryckte i mig en gelé innan vi kom upp på 15km raksträckan med motvind in mot Skärhamn. In för att varva nere i hamnen. Massor av jubel från åskådare och sedan ut på ett sista varv.

Cykel Jonas.png

Benen började nu att känna av att ha varit igång. In med sportdryck och kanelbulle och sedan ner i tempobågen. Innan langningen av dricka och bulle så tryckte jag in en andra gel. Vid langningen körde jag över en flaska och tappade två som räcktes ut mot mig. Fick till slut fatt i en och kunde stoppa ner den i flaskstället. Innan den långa motvindsrakan tryckte jag ytterligare en gelé som smakade som något som nyss dött. I motvinden mot Skärhamn var det bara att njuta av utsikten och trycka ner huvudet på tempobågen. Motvinden skapade nog mest ett mentalt motstånd så det blev viktigt att visualisera alla goda orsaker till att just denna dagen är bland de bästa som finns. Sista kilometern in mot hamnen blev magisk tack vare alla funktionärer och publik som gick ‘bananas’ och lyfte fram all deltagarna. Med ett lyckligt flin i ansiktet cyklade jag in till växlingsområdet och kände att cyklingen gått bra. 90km på 2tim 58 sek kändes helt ok för mig. Växlingen blev stressig och jag glömde kränga av mig mina extra cykelbyxor.

Löpningen ut ur hamnen gick på flygande ben och klockan signalerade 4:50 tempo vilket är på tok för snabbt för mig. Så under det första av de fyra varven var jag tvungen att bromsa för att inte springa på ett sätt som skulle bli alltför negativt. Redan under andra varvet kändes mitt planerade arbetstempo på 5:30 som ganska så ansträngande. Vid vändningen upp på ‘berget’ längst ut kändes benen lite tunga. Mina dubbla byxor skapade också en betydande värme som inte var särskilt attraktiv. Ut på tredje varvet och benen var tyngre än vad som var bekvämt och tempot rasade ner till 6:15.

Löpning Jonas.JPG

Nu hade jag tur och fick bra pepp av publiken på de strategiskt tunga partierna vilket gjorde att känslan i benen inte hamnade i fokus. Några kortare samtal med andra löpare lättade också upp situationen. Att känna ansträngning tillsammans med andra minskar faktiskt känslan av ansträngning. Ut på sista varvet och glädjen var tillbaks, precis som min kraft. Nu stod det helt klart för mig att jag skulle klara av loppet och på vägen ut mot vändningen skrattade jag för mig själv då jag insåg vilket otroligt privilegie det är att kunna träna och sedan genomföra den här typen av lopp. Löpningen in mot mål var  ren livsglädje och när tävlingsarrangören Lotta Nilsson hängde en liten men symboliskt viktig medalj runt halsen så var lyckan total, fundamental och allomslutande. Ofattbar livskvalité helt enkelt.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s