Den 11:e december efter mycket strul med att hitta vägen fram till Kypegården och den beryktade Kypesjön, så var det äntligen dags för det episka och lite magiska Lucia Swimrun. Just det ett swimrun i december. För att vara så förberedda som möjligt hade jag och Henrik Thyrén kört ett test någon vecka tidigare där vi testat att simma i havet och springa en slinga i några varv. Det gick bra.

Nu var det dags att träffa Team Colting och vänner med Jonas, Elin, Niklas, Love, Tobbe och David. Utöver detta var Jonas och Andreas från TV-programmet “Riktiga Karlar” på plats. Vi blev varmt mottagna av först David som med sitt vargleende laddade på med positiv energi. Därefter ledsagade Love oss till rätt omklädningsrum. Iklädda våtdräkt, lucianattlinnen och lysande luciakronor ovanpå våra neoprenehuvor promenerade vi bort till grillplatsen där Elin Lilja ordnade med glögg, bullar, godis och korv. Mitt i hela spektaklet fanns Jonas som hälsade välkommen och Niklas som fixade runt. De fyrtiotalet deltagare var i olika grad utklädda till tomtar, lucior, renar, granar och Freddy Kruger från motorsågsmassakern. Luciatema för hela slanten. Inför starten fick vi instruktioner att inte simma med huvudet i vattnet då det dagen innan låg is på sjön. Tre varv med löpning 2,7 km och tre simningar på 90 m vardera. Det inledande varvet löpning höll hela deltagarfältet ihop för att  ganska så tillsammans komma ner till första simningen. I detta läget var man ganska så varm av löpningen i plusgrader. Detta ändrades snabbt i det kalla vattnet. Simningen gick bra och efter 90 meter kändes det mycket bra att kliva upp. Andra varvet gick bra även i den ganska så långa uppförsbacken där mina lite stela fotleder gjorde sig påminda.

Ner till andra simningen var löpningen lugn och fin där jag och Henrik sprang sida vid sida. Vid simningen ropade speakerrösten ut “Här kommer våra lucior sida vid sida”. Den lilla men energiska publiken jublade och klappade i händerna. Plask, rakt ut i sjön och en intensiv simning. Provade att stoppa ner ansiktet och det var mycket kallt. Löpningen på tredje varvet inleddes med mycket mycket hög puls som var svår att få ner i den långa uppförsbacken. Men i utförslöpningen sjönk pulsen till en behaglig nivå. Dags för sista simningen. Jag kastade mig rakt ut och kände att detta skulle man kunna hålla på med hela dagen. På andra sidan sjön kändes det dock ganska skönt att det bara var en kort löpning kvar för att sedan få lite god glögg. I målportalen tog Jonas Colting emot med öppen famn. Med deltagarmedalj runt huvudet gick vi sedan bort till Elin som serverade korv och glögg. Där hängde vi sedan kvar och småpratade med henne om hur inspirerande vi är av hennes träningsresa. Efter en lång stund hos den extremt trevliga Elin var det dags för dusch och bastu. Där inne träffade vi Jonas som vi pratade med lite kort innan han dök ut och skulle fixa ner allt efter tävlingen. Så till Team Colting och vänner. Ett stort tack för en fantastisk tävling för se så glada Henrik och jag är.